Efter Moramatchen var vi i praktiken klara (även om det fortfarande fanns teoretisk risk att vi inte skulle klara kontraktet) och vi försökte då hitta ny motivation i att nå en fjärdeplats i serien och tom utmana om tredjeplatsen men kanske tog bränslet slut som Karolina Widar uttrycker det.

Trots tre raka derbyn, först mot Haninge som hittat formen i jakten på att klara sig undan nedflyttning vann bortalaget relativt enkelt i sina fina kontringar. I den efterkommande matchen stod Huddinge för motståndet men trots otroligt vass inledning av första perioden och ledning i tredje mot Huddinge där vi faktiskt verkade ha hittat gnistan vände de blixtsnabbt och vände tillställningen. Likadant var det mot Duvbo där vi inledde briljant men sen kom klassiska Zundarycket från Duvbo. Kanske var det motivation som slår klass som en kompis sade, kanske var de bättre över tre perioder.

Till slut var det bara den största utmaningen kvar, omöjliga Sirius, laget som inte förlorat en match och vunnit de flesta matcher med tvåsiffrigt. Vi bestämde oss för att ge säsongen en värdig avslutning och de drygt två femmor vi åkte upp med visade verkligen hjärta och hjärna. Det här var backarnas match, inte minst Tobbe G som visade framfötterna när han följde med upp i anfallen och bla bombade upp näst sista målet otagbart över axeln på duktiga Petter Nilsson. Likadant var det med Felix som fick kröna insatsen med sitt första mål för Balrog i sista matchen! Kul också att se Rille och Villiam lönsamt stressa livet ur deras backar.

Visst var det ändå Sirius som stod som segrare till slut men två otroligt jämna perioder avslutades med målkavalkad från båda lagen där vi hämtade upp tre mål i 6 mot 5. 1-0, 3-2 och 6-5 blev periodsiffrorna och vi var tydligen det enda laget som gjorde 7 mål på Sirius den här säsongen. Den inställningen kommer löna sig kommande säsong, effektivitet tillsammans med glädje, hängivenhet och smartness över 60min.

Mer kommer i Del 5…