Runsten hemma, allt annat än vinst måste ses om ett misslyckande och visst tog vi 3p efter mycket om och men. Egentligen gör vi två riktigt bra perioder där tavlan för första gången lös stabil ledning med sina 6-2 och Makkan, Villiam och Alex prickat formen. Stabil, njae, det här är innebandy och Alexander Hallén ville annat och tog dem upp till 6-5 men där stängde vi butiken i elfte timmen. Detta var viktiga poäng för att undvika en sista bottenstrid för kontraktet.

Duvbo borta väntade och inte drömmer man våta drömmar om det golvet direkt. Inte ens hemmalaget gör det fick jag veta då de bara vunnit ett par matcher under ordinarie tid i sin egen hall de två senaste säsongerna om jag kommer ihåg rätt. De gör dock det de ska i en sista dödsryckning för att försöka klara sig kvar i Allsvenskan, trots orimliga odds, och går upp till 3-0 i en extremt trist match. Vad som sedan händer stavas i stort sett Alex även om Makkans tunnel som föranleder Alex:s 2-3-mål och Blanks brytning i BP i sudden som ger segermålet i öppen kasse var den stora behållningen. Ridå ned Duvbo, ledsen att vi återigen agerade lieman(Huddinge innan) men kräftgången av det mentala spelet efter en tung säsong förkroppsligades av vår vändning.

Tredje sista matchen och vi var i praktiken klara med tanke på konkurrenternas svåra spelprogram. En poäng krävdes dock för att säkra kontraktet även i teorin och när vår upphämtning till 7-7 fullbordades i spelet 6 mot 5 borde vi lyckats. Riki var synnerligen briljant i den spelformen med sina fina framspelningar men annars var det här rightarnas match. Och Stefan Lindberg-Dellsands, han var inblandad i imponerande 6(!) av 9p för Umeås räkning.

Kristian och Alex fick annars konkurrera med Reinholdt och Andersson som turades om att skicka in bollen i bur efter otaliga diagonalpass från skickliga framspelare. Andra framträdande spelare var Paté som hittat rätt efter sitt VM-kval samt Makkan som bjöd på ett oerhört läckert avslut från ingen vinkel till 3-3.