Ni som råkat följa min ”karriär” vet att fredagens motståndare ligger mig lite extra varmt om hjärtat. I Järfälla gjorde jag fyra år där de första två var mina första år någonsin i högsta serien i innebandy, då kallad Elitserien.

Jag togs med storm av den lagstämning som fanns där då och det märktes att de spelat ihop i flera år. Vi slog den säsongen nytt rekord i antalet likamatcher, 11st, och kände oss oövervinnerliga. Den totala poängskörden tog oss till slutspel mot dåtidens storlag Pixbo, präglat av storheter som Niklas Jihde, Anders Hellgård och Henrik Quist. Egentligen kan jag rabbla upp många fler superlirare men jag nöjer mig dem.

De första två slutspelsmatcherna fick jag bara göra ett par inhopp som den färsking jag var men i den tredje matchen, enda TV-sända av dem, fick jag gå in från start med en uppgift: punktmarkera bort Jihde. Jag satt som ett frimärke på honom, ändå gjorde han 2 eller 3p.

Trots att vi åkte ur slutspelet med buller och bång (mot blivande svenska mästarna) var detta en succésäsong både för mig och för laget. Jag fick mycket speltid i grundserien, stämningen var fantastisk och vi tog oss till slutspel med underbara hotellvistelser som grädde på moset.

Någonstans är det den här känslan både vi och nutida Järfälla vill leta oss tillbaks till. Spel i högsta serien, de stora matcherna och inte minst, en fantastisk lagkänsla. Nya Balrog har lagt mycket krut på att bygga upp ett nytt tänk i klubben där vi bara satsar på spelare vi tror kan prestera i Allsvenskan och uppåt. Vi vill inte ha 5-10 utfyllnadsspelare som sitter på bänken utan de ska utbildas varje träning och match för att bli mogna för SSL.

Genom att få möjlighet till så pass mycket speltid blir man inte bara en bättre innebandyspelare utan det ger också en stor delaktighet i gruppen där vi betonar människan bakom spelaren. Vi vill ha spelare som är förebilder såväl som personer som spelare, vettiga, smarta och sköna individer som mer än gärna får vara profiler.

Vi vill således inte ha stenstoder som följer ledarnas minsta vink utan de ska våga tänka själva för att utveckla laget och jaget. Framtidens Balrog ska ha spelare som kan ta tag i taktpinnen även om det självklart finns understöd av ledarna. Resan är bara påbörjad men för varje dag som går ska vi jobba för att bli mer samspelta, både utanför och på banan.

Ikväll möter vi ett ungt Järfälla, ett lag vi hade stora problem med i första mötet. Matchen kategoriseras under ”Skitmatcher”, en riktigt tråkig tillställning där de fick dra längstastråt till slut och vi fick åka hem med Riki skadad. Nu ska vi ha revansch, trots att förutsättningarna är som sämst med mycket sjukdomar. Jag hoppas verkligen vi får se en roligare match, det ska vi se till.