Blandad kompott initialt således och ojämnheten skulle fortsätta ett tag till. Ytterligare ett derby stod för dörren och i svåra Löthallen hade vi ledningen i mitten av andra perioden men Duvbo tenderade till att göra 3-målsryck hela tiden och trots 2 mål i 6 mot 5 blev det uddamålsförlust. Matchen efter mot Sirius hemma i Botkyrkahallen blev en uppvisning i både effektivitet och tungt försvarsspel då Sirius enkelt spelade hem 3p genom målställningen 2-8 på skotten 26-14. Gissa om man var frustrerad…

Under säsongen uppstod det som en tränare får vänja sig vid, naturliga avbräck i form av skador, sjukdomar mm. Baron som gjorde succédebut fick barn och kunde därefter inte vara med. Rikis fotproblem fortsatte och ledde till en stundande operation, likadant med Sebbe som drog sönder ett ledband i foten. Rasmus fick känningar av sin gamla knäskada inför seriepremiären och det dröjde tills returen mot Gävle innan jul innan han fick göra debut i Allsvenskan.

Som grädde på moset dröjde sponsorernas pengar och därmed fick långpendlande Rabi och Palm inte möjlighet till bensinpengar förrän pengarna kommer in. I det här skedet tror jag vi ligger på nedflyttningsplats i serien, inte riktigt det vi hade tänkt oss när vi njöt av försäsongsförväntningarna.

I samma veva fick vi dock några positiva besked: Gurra och Starren gjorde minicomeback med välbehövlig rutin och härlig energi både på och vid sidan av plan. Danne Bron Sundbom bestämde sig för att hjälpa till med matchcoachningen resterande del av säsongen. Plötsligt var vi en trio tränare och kunde fördela rollerna samtidigt som grabbarna fick en ny röst.

I returen mot Gävle hade vi således fått in ny energi trots motgångarna och matchen slutade i dur trots att de spelade fantastiskt bra i slutet av matchen men totalt sett var vi nog värda vinsten. Det här var början på en riktigt fin period om det inte vore för FBC som alltid var smolk i bägaren. Vi gick in med enormt självförtroende och körde över dem i första perioden men när 60min hade gått stod de ändå som segrare efter en riktig kämpainsats. Sjukt att de åker ur när det är det bästa laget vi mött näst efter Sirius…

Hemmaplan igen och nu hade vi fått igång poängproduktionen på vårt nya golv och i våra nya matchställ. Sandåkern fick bära våra gamla gula matchställ pga kommunikationsbrister och kanske var det det som gjorde att de vägde för lätt den här matchen men de hade några spjutspetsar och kämpade hela vägen in.

Härnäst väntade svårspelade Järfälla i Jakan sporthall, mer om det i Del 3…