Det har i alla år funnits många härliga människor man stött på inom innebandyn men en herre har gjort extra stort intryck på mig. Året var 2005, en smärt liten syrian med vass tunga, klipp i steget och briljanta handleder uppenbarade sig.

Trots/tack vare sitt X-mengrepp på klubban visade han enorma kvaliteter på banan och han hade ett stort hjärta utanför. Rabi Kahlaji kunde få vilken bitter människa som helst att börja garva. Han lämnade Balrog 2008 för att få mer speltid och i Onyx blev han den stjärna han förtjänade men nu är han äntligen tillbaks! Jag har fått mig en liten intervju med honom:

Hur kommer det sig att du är tillbaks i Balrog? 

Jag har valt att skriva på för Balrog för det är där jag vill spela och det är där jag mår bäst. Jag känner mig som hemma i Balrog, det är familjen jag är tillbaka till. Det är min moderklubb och jag är jävligt taggad för kommande säsong. Jag vill vinna serien.

Vad har du för vision med din innebandy?

Vision med innebandyn, jag vill såklart spela så högt upp som möjligt och det vill jag göra med Balrog. Självklart vill man bli så bra som möjligt.

Vad är det sämsta med innebandyn?

Sämsta med innebandyn är ju såklart att förlora, för mig så går det ofta ut över personer som är helt oskyldiga… inte bra… och det värsta är fan att åka ur serien, katastrof…

Vad är det bästa med innebandyn?

Bästa med innebandyn måste nog vara att vinna SM-guld… men för mig, när innebandyn är som bäst, det är då jag kommer hem och är jävligt glad och stolt över att jag spelar i den klubb jag spelar. När privatlivet går bra, så går innebandyn bäst. Går livet utanför innebandyn dåligt så påverkar det och då går innebandyn åt helvete.

Egen kommentar:

Är bara jävligt glad över att jag valde Balrog och tror det kommer bli hur bra som helst. Ser verkligen fram emot säsongsstart. Har framförallt saknat grabbarna!!

Vi har saknat dig med, välkommen hem Rabi!