Nu ska vi lära känna vår nya tränare Björn Larsson lite mer, en kille som precis som övriga tränarstaben arbetar som lärare. Han är känd som en irrationell ledartyp som gärna studerar det mentala spelet. Utöver att han yttrar sina tankar i den blogg han driver, vars länk finns till höger, får ni veta mer om vårt nyförvärv nedan:

Yo man, was up?! Du är ny i laget, hur hamnade du i Balrog?

Föregående säsong hade jag egentligen tänkt lägga av med innebandyn men blev övertalad att ta en liten ledarroll i Tullinges DJ. En roll som på vårsäsongen förvandlades till en allt större roll. Jag trivdes väldigt bra med både föreningen, laget, ledarna och spelarna. Dock så hörde Trac av sig en sen kväll och efter ett par samtal kände jag för att prova på en ny nivå. Jag vill tacka Tullinge för en fantastisk tid och önskar att många spelare/ledare söker sig till deras dam/flicksektion.

Vad pysslar du med utanför innebandyn?

Rent arbetsmässigt är jag likt många i laget lärare. Jag är egentligen utbildad idrott- och religionslärare för de äldsta åldrarna men är i nuläget klasslärare för elever i årskurs 2-3 i norrort. Annars tar resor, kollo och strosande på mitt älskade Södermalm alldeles för mycket tid. Det kan i år också bli lite bloggande om innebandy och livet utanför detta…

Hur var känslan första gången du stegade in i Balrogs omklädningsrum?

Trots att jag trivdes så väl i Tullinge så kändes det helt rätt lördagen när jag för första gången klev in i omklädningsrummet. Trots ett välhängt område i öppningen till omklädningsrummet så var det kombinationen familjärt/ödmjukhet som gav det första intrycket. Ett öppet och tolerant klimat bland spelare och ledare. Självklart kände jag redan då en känsla av revansch från resultatmässigt svagare fjolårssäsonger.

Vad kommer bli viktigast första 5 matcherna i serien?

Det viktigaste är att vi behåller den ödmjukhet och respekt mot varandra oavsett positiva/negativa resultat. Jag hoppas också att spelare/ledare behåller ödmjukheten för ett tryggt grundspel i kombination att utveckla en offensivare innebandy utifrån det material vi besitter.

Varför blir man ledare egentligen, för pengarnas skull?

Självklart, min Ferrari står alltid och tickar på tomgång utanför borgen i Botkyrka. Nej men det är för min del möjligheten att få se människor utvecklas, dels på planen men framförallt utanför planen. Eftersom vi inte är legoknektar inom vår ideella idrott så är det ännu viktigare att se till att spelarna upplever en glädje och en trivsel med sig själva. Det är en bit jag tycker glöms bort för mycket i jakten på de snabba resultaten på planen.

Om du fick 100.000:-/månad för att köra en sport, vilken skulle det vara då?

Curling för att hitta någon motivation till att syssla med en så ointressant sport, eller backhoppning där pengarna får ses som en livförsäkring…

Har du något specialområde som ledare, något du vurmar extra för?

Att se hur människor fungerar och samspelar med varandra. Jag upplever att jag ser alla oavsett vad de innehar för istid på planen.

Slutligen, hur många bultar finns det i Ölandsbron?

Säger bara: NEJ till bron, ingen bro!

Välkommen hem och se till att njuta av säsongen!