I vår serie, Det ”Nya” Balrog, där vi i den första delen beskrev lite om våra tankar om projektet, både när det gäller nutid och framtid, kommer vi nu till nästa del, intervjuer med de spelare som, i nuläget, ingår i satsningen.

Tanken är att det skall komma ut en intervju i veckan, där meningen är att Ni skall lära känna våra spelare lite bättre. Som nummer fem kommer här en intervju med backen Robin Eneroth.

FAKTA
Namn: Robin Eneroth
Smeknamn: Roten
Ålder: 25
Yrke: General Manager Of Sweden Hockey Operation
Position: Back
Nummer: 33

Tjena Robin, du är ju ny i Balrog. Hur kommer det sig att du hamnade i klubben?

Det började redan innan förra säsongen när jag träffade Starre (Jonas Steffen) på en sportbar. Han frågade hur det såg ut inför förra säsongen. Då hade jag kontrakt med Huddinge, och valde efter förra säsongen att gå vidare och då hörde jag av mig till Balrog.

Berätta lite om din innebandybakgrund, vilka klubbar har du spelat i och hur länge?

Fick min första innebandyklubba när jag låg i mammas mage. Mamma spelade i högsta serien med gamla klassiska innebandyklubben Sjödalen. Pappa spelade också i Sjödalen, och sedan i Huddinge när det slogs ihop. Så jag har väl levt för innebandy hela mitt liv. Själv startade jag karriären i Fullersta, innan jag tog uppehåll några år. Har till större del av min karriär I Huddinge IBS, har även en säsong i Tumba.

Jag vet att du jobbar med intressanta saker. Berätta lite vad du gör när du inte dominerar på innebandyplan?

Jag jobbar på ett företag som heter Legacy Global Sports, där vi arrangerar turneringar, resor och camper i olika sporter, lite som Selected Player gör i innebandyn. Min roll i det hela är att arrangera alla resor och turneringar som vi gör, så det är litet annorlunda jobb.

Du har ju många strängar på din lyra, förutom att vara en kompetent innebandyspelare är du också lagets jourhavande psykolog och en tydlig ledare på och utanför plan. Har det alltid varit så? Gillar du att ta ansvar?

Jo, men jag gillar att ta ansvar. Jag tycker det är viktigt att alla gör sitt bästa för att bidra till gruppen. Det jag försöker att göra är att se till att vi alla i laget utvecklas tillsammans och blir bättre innebandyspelare.

Jag vet ju att du tidigare ”coachat” ungdomslag och det är ingen tvekan om att du har ett stort taktiskt kunnande. Tänker du dig en framtid som tränare när du lägger av att spela själv?

Ja, det finns väl kanske i bakhuvudet att någon gång i framtiden att det vore kul att coacha, men i dagsläget är det spela jag vill göra. Är ju trots allt bara 25 år även ifall jag ser ut att vara äldre.

Har du någon förebild som spelare, ledare eller människa som du ser upp till? Varför då?

När man var liten såg man upp till spelare som Peter Fischerström och Niklas Jihde och självklart den levande legenden Mika Kohonen. Som ledare ser jag upp till min mamma som har varit VD för ett stort bolag. Med henne har jag alltid kunnat bolla alla idéer och resonerat om olika beslut för både mig själv och för mina olika lag.

Vad ”brinner” du för utanför innebandyn? Vad är det roligaste du vet att göra?

Jag brinner för att resa och se världen. Mina vänner brukar säga att jag aldrig är hemma och kalla mig för ”Mr. World Wide”, om det är positivt eller negativt vet jag faktiskt inte.

Har du något favoritlag inom innebandyn förutom Balrog?

Jag är en järnkamin sedan barnsben, så måste säga Djurgården är klubben i mitt hjärta.

Hur känns det att vara en del av Balrog? Vad gillar du med klubben?

Att få spela i Balrog var en dröm när man var liten, även fast det kanske inte var tanken att Balrog skulle spela i Division 2 då. Jag måste säga att jag älskar allt runt Balrog med omklädningsrum, träningslokaler och så klart allt jobb våran materialare Herman gör för oss. Våra förutsättningar är världsklass.

Vad tycker du om det ”Nya” Balrog och vad tror du krävs för att ta nästa steg, både när det gäller avancemang uppåt i seriesystemen men också när det gäller framtiden för klubben?

Jag gillar den filosofi som klubben har, och det var också en av anledning till att jag valde att lämna Huddinge för Balrog, med att satsa på spelare som vill träna och vill framåt i sin utveckling. Jag tror att på sikt så måste klubben skaffa sig ungdomslag och juniorlag. När det gäller avancemang i seriesystemet så tror jag att det blir svårt för klubben att nå tillbaka till sina glansdagar utan egna juniorer.

Denna säsong och framöver har klubben bestämt att ta ett större grepp om den fysiska statusen och har där hyrt in den personlige tränaren Lucas Fierro Smith som har lagt upp ett fysprogram som körs inför varje träning. Tror du att det är rätt väg att gå och har du sett några resultat av denna nya filosofi redan nu?

Det är helt rätt tycker jag då allt för många lag struntar i fys . Tyvärr kom jag in i laget sent i Augusti, så hade inte så många fyspass med Lucas. Men det passen jag var med på så var jag helt slut efteråt, något hela laget kan intyga.

Det är synd att säga att du är ”topptränad” även om förbättringar sker hela tiden. Har det alltid varit så och har du funderat på hur bra du skulle kunna vara om du var ännu bättre tränad? Vad är det som stoppar dig?

Topptränade har jag tyvärr inte varit sedan jag slutade med Hockeyn i 15års ålder. Ja, visst har man haft tankarna på hur bra man skulle vara i en bättre form. Tyvärr så har jag inte varit disciplinerad nog att hålla rätt kost, och därför är jag väl kanske inte där jag borde vara. Det är väl latheten som har stoppat mig, får se till att ta tag i det under resten av säsongen.

Jag vet att du har en massa roliga historier att berätta från ditt innebandyliv. Kan du dela med dig av någon av dessa?

Oj, Det finns så många, så att jag inte vet vart jag ska börja. Men ett skönt minne jag personligen har är min första juniorsäsong. När vi slog Älvsjö med 8-0 i finalen. Det är alltid skönt att slå Älvsjö då det alltid har funnits en stor rivalitet mot dem. Nästan lite hatkärlek.

Jag har sett dig göra ett par soloraider i Huddinge, där du har gått igenom hela motståndarlaget och hängt dit bollen. Ännu har jag inte sett detta i Balrog. När får vi se detta?

Det kommer alltid någon per säsong, så det är väl kanske dags nu på lördag mot Ekerö.

Du har ju din ”Wingman”, William Karlsson, med dig i Balrog denna säsong. Berätta lite om Er relation till varandra.

William är en av mina bästa kompisar, som jag känner innan och utan, både på och utanför planen. Så det är alltid en trygghet att ha med sig honom. Sedan kompletterar vi varandra väldigt bra på planen där han får stå för snabbheten och jag det tekniska.

Hur ser du på din egen framtid som innebandyspelare? Är det Balrog som gäller nu eller ser du några andra möjligheter inom den närmaste framtiden?

Jag står väl inför ett stort val. Antingen se till att komma i bra form och se hur långt jag kan gå, eller rulla vidare i de lägre divisionerna. Skulle inte ha något emot om Balrog gick upp och jag fick vara i bra form, det skulle vara det ultimata.

Vi tackar Robin för intervjun och önskar lycka till under resten av säsongen.